Fisk från fjällets fot och kött från skogen. Örter från förr och bär från en myr.
 
PA040004.JPG
 
 

Det var en gång ett café…

Ett väldigt varmt och gosigt café, runt en knut i det stora, ensliga Norrland.

Där fanns jättegott kaffe och bröd som en inte får magknip av. Och pajer och soppor och praliner lagade av de mest omsorgsfulla händer. Där fanns små tidningsurklipp på väggarna och koppar som inte passade på faten. Alltid någonting att läsa i. Eller tänka på.

Det förstår du ju, att där alltid myllrade av trevligt folk.

Men hur det nu än var, så saknades det nånting där, ändå. Kanske lite puls.

Och ett stenkast därifrån, i en gisten gammal kåk, låg naturligtvis en pub. En lite märklig pub faktiskt. En visste just aldrig om det var öppet eller stängt. Men när det var öppet. Då jädrans.

Då sprudlade stället av liv! Människor dansade på borden och skrattade och grät. Åt reninnanlår och drack rödvin som om morgondagen inte redan var på väg. Ljusen fladdrade av andfådda munnar som pratade om fisket och politiken. Och om kärleken. Och det begriper du ju, att det var helt otroligt. Och solen sken dessutom hela natten.

Men visst kunde det bli lite mycket. Ja för mycket kanske. Puben var så susig och dusig att den rent sög musten ur sej själv. Den saknade nog en kopp te och en god bok ibland. Lite mer kontakt.

Ingen minns numer vem som såg vem först. Vem som tog det första trevande steget. Det var väl ödet. Hursomhelst slog de påsarna ihop en dag. Caféet flyttade in med sina koppar och praliner och tidningsurklipp. Och sedan dess saknas ingenting. Stället har helt enkelt allt.

Det finns ingen anledning alls faktiskt, till att inte vara där jämt.